kedi-alex

Alla inlägg den 6 september 2014

Av Alexandra - 6 september 2014 10:45

Att jag nu lägger upp mina samlade dagboksinlägg betyder inte jag söker uppmärksamheten
som "Tyck synd om mig" eller "Stackare, jag ska hjälpa dig."

Jag står för hur jag mår och vill att de ska som är intresserade ska få veta de.
Tvingar ingen att läsa detta och jag förväntar mig inte heller att alla som ser

länken på Facebook ska vilja läsa den heller.

That's it!

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

140824- 23.30
-

Det är som om kroppen inte vill. Som om den säger emot.
"Du är bättre än det här! Gör det inte!" Kanske nåt sånt den säger..
Jag står med rakbladet i handen och ska precis skära i huden.
Men i någon tiondels sekund eller nåt, så hinner jag tänka nåt precis innan jag skär till.
För skär till det gör jag. Men precis före varje gång, så står kroppen emot.
Varför? Vad vill den säga? Ska jag verkligen inte göra detta?
Har jag ångest, eller har jag inte? Jag kan inte gråta. Men i mitt sinne gråter jag floder.
Jag vill skrika ut tårarna. Låta allting bara rinna av mig. Men jag kan inte. Vad är det för fel?
Vad är det som händer? Vill jag må bra? Vill jag inte skära i mig? Tycker jag att jag är värd mer?
Vill i nuläget må dåligt, men kan inte riktigt. Får inte ur sorgen.
Armen värker, men jag får inte ut gråten. Vill gråta. Vill skrika. Men kan inte...
Jag har allvarliga problem.

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

140826- 16.40

-

Jobbig dag. Fast jag knappt har gjort någonting.

Jag har tagit mig ner till Vårdcentralen och lämnat ett klamydia-test.

Efter det gick jag till Apoteket och sen till Hemköp.

Det högg till i hjärtat! Vad hade hänt om jag hade sett Dig?

Hade jag vänt och gått hem, eller gått förbi, eller hade jag gjort det som jag gör i huvudet hela tiden:

Sprungit fram och skrikit och slagit på dig.
Jag lyckades ändå göra mina ärenden. Är nu hemma i tryggheten.

Huvudet full av tankar och nu börjar tårarna rinna igen.

Det är bra att gråta, men fan vad de sitter långt inne denna gången.
Vill dö. Vill somna in. Samtidigt som jag inte vill det.
Tänk om du bara var här nu och kramade om mig och knäppte med fingrarna så var jag ”Din” igen.
Den som har utnyttjat mig så länge och sen bara slängt iväg mig.
För jag förtjänar inte bättre. Utnyttja mig bara! Låt mig få vara din slyna igen..

Usch! Jag har ju inte ens någon sexlust längre.
 Jag leker själv, men inte för att jag är kåt, utan bara för att.


SUCK!

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

140904- 16.40

-

Illamående och skitont i magen. Förstår inte vad det är, men allt är bara skit.
Klamydia-testet visade negativt. Men jag begärde ett nytt test. Barnmorskan blev fundersam,
men fick komma igår i alla fall. Hon undersökte mig, men såg inga konstigheter.
Urinprov och blodprov togs också. Blodprovet såg bra ut. Får svar på resten nästa vecka.

Jag isolerar mig mer och mer. Är trött på alla människor. Vill bara gräva ner mig.
Känns som om allt är hopplöst och det inte finns någon mening med mitt liv alls.
Börjar ändå jobba nästa vecka. Då kanske jag kommer i balans igen.
Men nu... mår så illa, så jag tror jag ska spy när som helst.
Magen värker och jag fattar inte vad det är.

Om det beror på depressionen eller om det är något annat.
Tror det är något annat...
MEN VAD?!

Låt mig få somna in, så jag slipper plågas mer.
Orkar inte med denna smärta längre!

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


140905- 23.50

-

Idag har jag mått skapligt bra faktiskt. Gick upp 05.30 i morse, för kunde som vanligt inte somna om.
Verkar inte spela så stor roll när jag går och lägger mig, jag vaknar tidigt ändå.
Har väl en del oro kvar i kroppen, trots att jag sover och är trött..

Idag har jag varit på Katthemmet och tagit farväl av katterna och tanterna.
Jag har varit där så länge nu, så nu är det dags att gå vidare.
Kommer att jobba på Disponentparken fyra dagar i veckan från och nu.
Känns bra!

Tänker fortfarande på Dig och tårarna är hela tiden där och trycker på.
Försöker tänka HAT, för egentligen är det ju jag som ska hata dig och inte tvärtom.
Då det är du som har utnyttjat mig på ett vidrigt och respektlöst sätt!
Samtidigt har jag svårt att hata någon, som jag har älskat så mycket...

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -



140906- 10.10

-

Jag vaknar alltid med en klump i magen. En nervös och jobbig klump.
Jag tänker att nu är det en ny dag och nu ska jag klara av den också.
Kommer göra samma sak som jag alltid gör. Sitta vid datorn.
För jag har inget liv. Inga fritidsintressen. Inga vänner.
Jo, jag har vänner. Men inga vänner jag skulle kunna höra av mig till när som helst.
Ingen som bor i närheten, som jag kan gå till när som..
Jag tycker om och uppskattar de få vänner jag har. Väldigt mycket!
Men hur mycket folk jag än har omkring mig, så känner mig såååå otroligt ensam!


Vill ha några bäsa vänner. Det låter egoistiskt, precis som de andra vänner inte är lika mycket värda.
Men så är det. Jag vill ha bästa vänner. Som jag kan göra allt med. Vi hittar på saker ihop.
Vi ska kunna prata om allt. (Självklart har man hemligheter för bästisar också)
De ska verkligen tycka om Mig och jag ska verkligen tycka om Dem.
De ska Alltid finns för mig och jag för dem. Tillit och Respekt är A och O.
Var hittar man såna vänner? Och hur får man dem? Hur gör man? Vad förväntas av mig?

Det jag nu söker är riktigt hjälp.
Hjälp för att få kunna komma ut bland folk och kanske hittar några vänner.
Det som gör mig mest ledsen är att hjälpen i lilla värdelösa Ludvika-kommun
är ännu mera värdelös än själva staden.
Att hitta rätt hjälp från rätt folk är inte lätt,

då de flesta verkar ha alldeles för låg kunskapsnivå om tex. Autism och Aspergers som jag nu har.

Och att de inte fattar själva hur låg kunskapsnivå de har,

utan tycker de är jätteduktiga och att de inte behöver lära sig mera!
Och att de ALLTID lägger allt ansvar på Mig. Jag ska tala om hur jag ska ha det.
Jag ska veta exakt vad som förväntas av mig.
HALLÅ!! Det går inte när man har den funktionsnedsättningen jag har.
Det betyder inte heller att Ni då ska kunna veta exakt mina behov och veta exakt vad jag behöver.
Men det är NI som ska lägga fram förslagen.
Ni som ska försöka hitta olika redskap som ska funka för mig.
Det är Ni som ska hjälpa Mig. Jag ska inte hjälpa er att hjälpa mig!

 

Jag är inte en självisk egoist nu, som många säkert tycker det låter som att jag är.
Jag är visserligen bortskämd, men jag förväntar mig inte längre att
allt ska serveras på ett guldfat framför mig.

För jag vet att det inte funkar så. Det ska inte säga svisch så är mitt liv perfekt och
att jag har 1000 vänner och världens bästa pojkvän och bla bla bla...
Självklart så krävs det lite av mig också. Ni ska inte göra allt åt mig.
Men jag vill ha hjälp. Riktig hjälp och förståelse. Ska jag behöva flytta till en storstad för att få hjälpen?!
Nej! För jag vill bo kvar här! Jag vill Kunna bo kvar här!
Jag vill kunna trivas här...

Skapa flashcards